Några grader varmare än hemma och efter en skön promenad slog jag mig ensam ner på favoritrestaurangen La Brouette, som tagen direkt ur "Hemliga Armén". Det sägs att restaurangen serien spelades in i finns kvar i centrala Bryssel. Jag vet inte vilken det är, men det skulle kunna vara den här! Vi kallar den på skoj för "La Resistance" myntat av en norsk kollega.
 
Såklart blev det Belgiens nationalrätt - Moules Frites - och med chokladmousse som dessert. Ett demi sec vitt vin till. En  skön stund. Man kan bara njuta - av atmosfären, titta på flanerande människor på Grand Place utanför fönstret och känna historiens vingslag. En oas mitt i det hektiska Europa-arbetet. Bryssel är verkligen a melting pot, precis som NY. Man hör alla sorters språk i restaurangens hörn. Svenska, engelska, franska och norska just denna dag.

Tre hektiska dagar ligger framför mig. Möten, möten, möten. Det är så fascinerande att tillsammans med övriga länder målmedvetet och med ett leende sakta men säkert genom konsensus jobba för ett gemensamt synsätt och en harmonisering mellan länderna. Just principen konsensus, gör ju att det ibland går väldigt långsamt, men det är ju en sån bra idé. När alla väl är överens och man tar nästa steg så är alla verkligen överens.
 
Vi är så olika vi länder, kulturer och enskilda människor men ändå går det så bra. Ärligt talat så trodde jag inte att det skulle vara så, en sån gemensamhetskänsla. Själv röstade jag nej till EU. Kindpussar och trevliga sociala samtal över kaffekoppar. Ofta äter vi middagarna tillsammans, särskilt vi från de nordiska länderna brukar umgås. Ibland kan jag känna att vi kanske borde ha bildat en nordisk union. Allt går så lekande lätt oss emellan.

Dagen börjar lida mot sitt slut och ensam vandrar jag genom stan tillbaka till hotellet.
Kvällen är ljum och doftar våfflor.
Jag tycker mycket om Bryssel.